Djurvälfärd

Berikning för stimulans

Djuret stöter i naturen på en enorm mängd olika saker som det upplever med olika sinnen. Bytesdjur måste akta sig för rovdjur, och å andra sidan kan rovdjur gå långa vägar efter bytesdjur. Förutom att skaffa föda använder djur mycket tid till att hitta en partner. I djurparksförhållanden finns det emellertid tillräckligt med mat och vatten, omgivningen är trygg och också en partner finns i närheten. För att djuren ska ha tillräckligt att göra också i djurparken, planerar och genomför djurskötarna olika sorters berikning för dem.

När man planerar miljöberikning måste man beakta djurartens karaktär och levnadssätt i naturen. Samma slags stimulans passar nämligen inte alla djur. Man kan inte heller använda samma berikningstekniker alltför ofta för samma djur för att den önskade effekten ska bestå. Ofta, men inte alltid, hänger stimulansen ihop med föda och att skaffa den. I sin enklaste form kan berikningsteknikerna handla om aktiveringsleksaker som är bekanta hemifrån – såsom en boll. Högholmen utvecklar ständigt nya berikningstekniker.

Berikad utfodring

När födan erbjuds med stimulans, får djuret en möjlighet att använda både sin intelligens och sina muskler för att få tag på födan. Man kan gömma födan i papplådor eller tygsäckar, hänga upp den i ett rep eller ett elastiskt benjirep, gömma den inuti olika stimulansleksaker och placera den högt upp eller överlag på svåråtkomliga ställen.

Rovdjurens jaktinstinkt finns kvar också i djurparker. I naturen består jakten ofta av flera skeden, av vilka ett är att riva bytet. Därför placerar djurskötarna kött till exempel i gräsfyllda jutesäckar som hängs i rep, så att djuret bättre kan slita sönder sin föda. Alla rovdjur jagar inte dagligen, så också i djurparken hör dagar av fasta till deras måltidsrytm. Djurparksdjur får inte matas med levande byten, med undantag av insekter. Många av djuren i de tropiska husen får jaga gräshoppor och gräva efter mjölmaskar på olika ställen.

Sinnesstimulans

Att få vittring på och leta efter bytet är ett av jaktens skeden, och ett spår av blod kan också i djurparken leda rovdjuret födan på spåren. Också dofter är viktiga i kommunikationen mellan djuren. Doftberikning, så som torrströ eller avföring från ett annat djurs inhägnad aktiverar rovdjuren att undersöka sin omgivning. De tycker också om andra starka dofter, såsom olika kryddor eller parfymer, som man kan gömma till exempel i jutesäckar eller sprida över en snögubbe eller trädstam. Också människans dofter kan vara intressanta att undersöka, till exempel doftspår från djurskötarnas händer eller skor.

Utöver dofter kan också djurets andra sinnen utnyttjas när man planerar berikning. För små apor har man prövat på en ljudtunnel där det börjar höras till exempel regnskogsljud när apan går in i tunneln. Djuret kan få möjlighet att om det vill se på olika bilder eller videofilmer, och till och med byta dem genom att trycka på en knapp.

Proffs inom djurskötsel

På Högholmens djurgård anställs endast personer med lämplig utbildning och tillräcklig tidigare arbetserfarenhet inom djurskötsel som permanenta djurskötare. Vi erbjuder våra anställda kontinuerlig vidareutbildning på Högholmens djurpark, i Finland och utomlands. Skriftliga riktlinjer för skötsel och utfodring har tagits fram för varje djurart som lever på djurparken och följs i den dagliga skötseln av djuren. Det finns också alltid skriftliga planer för träning av djuren.

Ledningen av djurvården och bevarandet av djuren sköts av biologer som också deltar i det praktiska djurvårdsarbetet. Biologerna deltar till exempel i planeringen av artvården, utformningen av inhägnader och i rehabiliteringen av patienter på Vilddjursjukhuset. Högholmens djurpark bedriver och stöder forskning för att förbättra djurens välfärd och naturvårdsarbetets framgång.

Högholmens djurpark och Viltdjursjukhuset har två heltidsanställda veterinärer med lång erfarenhet inom området. Våra veterinärer är specialutbildade i vård av djurparksdjur och vilda djur och håller föreläsningar om dessa ämnen för andra veterinärer och veterinärstudenter. En av Högholmens djurparks veterinärer fungerar också som konsultveterinär i frågor som rör den skogsrenen för alla europeiska djurparker som håller arten. Genom samarbetet mellan djurparkerna har vi också tillgång till ett omfattande internationellt nätverk av experter på respektive art.

För att övervaka och förbättra djurens välbefinnande har Högholmens djurpark utsett en djurskötare som ansvarar för djurens utbildning och välbefinnande samt skapat en djurvälfärdsbedömning. Detta görs regelbundet för varje djur i djurparken och tar bland annat hänsyn till djurets hälsa, interaktioner med andra djur, miljö och näring.

Socialt beteende

På Högholmen har flockdjur sällskap av flocken, och djur som trivs ensamma får vara i fred, precis som i naturen. Till exempel för lejonet är flockkamraterna viktiga, men de övriga stora kattdjuren på Högholmen trivs ofta bättre utan ständigt sällskap. Också de kommunicerar emellertid sinsemellan med hjälp av ljud- och doftmeddelanden, och interaktionen är viktig också för dem särskilt under brunsttiden. Också skötseln av ungar kan vara en viktig del av det sociala beteendet. Så är det till exempel för berberaporna som tar hand om avkomman tillsammans som en flock.

Interaktion kan också ske mellan olika arter som bor i samma inhägnad. Till exempel kamelerna och krävgasellerna delar inhägnad på Högholmen, eftersom de också i naturen härstammar från samma områden. Också mellan djurskötaren och djuret sker det social växelverkan.