Att upprätthålla en balanserad populationsstruktur
För att bevara genetisk variation måste det finnas ett tillräckligt antal individer, och populationsstrukturen – inklusive unga, reproduktiva vuxna och äldre djur – måste vara i balans. Eftersom djurparker har begränsat utrymme för varje art måste aveln kontrolleras noggrant.
Reproduktion kan också begränsas genom att hanar och honor hålls åtskilda. För sociala arter kan dock långvarig separation från gruppen orsaka stress. Preventivmetoder, såsom hormonimplantat eller kastrering, kan också användas. Samtidigt kan långvarig hämning av reproduktion leda till minskad fertilitet, vilket kan göra det svårt för djuren att föröka sig normalt i framtiden.
Vanligtvis föds lika många han- och honungar, men hos många sociala arter tolereras endast en reproducerande hane i en grupp. Flera vuxna hanar kan konkurrera om dominans, vilket kan leda till långvarig stress, skador eller till och med dödsfall. Om ingen lämplig placering hittas för en underordnad hane kan avlivning övervägas av djurvälfärdsskäl. För att hantera obalanserade könsfördelningar hålls vissa arter i “ungkarlsgrupper”, där hanar senare kan introduceras i avelsgrupper.
Fortplantning som en del av djurens välfärd
Avel och vård av avkomma är viktiga beteenden för arter som föder upp sina ungar. Detta är särskilt viktigt för arter som lever i familjegrupper och delar på föräldraansvaret. I sådana fall stärker uppfödning av ungar sociala band, och frånvaron av detta beteende kan påverka välbefinnandet negativt.
Även om reproduktion ibland begränsas kan ett fullständigt förhindrande av detta grundläggande beteende hos familjelevande arter orsaka frustration, långvarig stress samt beteendemässiga eller fysiologiska problem. Därför kan djur i vissa fall tillåtas att föröka sig även om ingen omedelbar placering finns för avkomman. Högholmens Djurpark har vissa reservhägn där djur tillfälligt kan hållas i väntan på flytt till en annan djurpark.
I det vilda överlever en stor andel av ungarna inte på grund av predation eller matbrist. I djurparker når däremot i regel alla individer vuxen ålder. Om ett friskt djur måste avlivas på grund av platsbrist kan dess kvarlevor ofta användas som föda till rovdjur eller bidra till vetenskaplig forskning.
