Hoppa till innehållet
Manuliemo ja poikanen

Uppfödning i djurpark

Högholmens Djurpark avlar och föder upp hotade djurarter i samarbete med andra djurparker för att säkerställa arternas överlevnad och möjliggöra återintroduktionsprogram. Bevarandet av arter kräver ofta populationer bestående av hundratals individer, vilket är anledningen till att deltagande djurparker bildar ett internationellt nätverk som tillsammans upprätthåller populationer i fångenskap. Vid Högholmen planeras all avel noggrant i förväg, med hänsyn till både djurens välfärd och levnadsförhållanden.

Hur väljs arter till Högholmen?

Vid Högholmens Djurpark hålls endast djur som kan erbjudas goda levnadsförhållanden och korrekt skötsel. Detta påverkas av faktorer som Finlands klimat och de befintliga hägn som finns på Högholmen. Vid urvalet av arter beaktas även bland annat den regionala artsplanen inom Europeiska djurparksföreningen EAZA, artens hotstatus samt dess deltagande i bevarandeprogram. Dessutom tas hänsyn till artmångfald ur forskningens och miljöpedagogikens perspektiv.

I likhet med andra ansvarsfullt drivna djurparker köper eller säljer Högholmens Djurpark inte djur – med undantag för enskilda och välmotiverade fall. Största delen av djuren på Högholmen är födda antingen där eller i andra djurparker. Dessutom strävar Högholmens Djurpark efter att erbjuda ett hem åt exempelvis beslagtagna djur, om arten i övrigt passar in i djurparkens artsplan och det finns lämpliga utrymmen.

Djurförflyttningar mellan djurparker

Många djur kan inte stanna hos sina föräldrar när de blir vuxna, så unga individer som föds på Högholmen placeras ofta i nya hem i andra djurparker. Högholmens Djurpark skickar endast djur till djurparker som följer internationella standarder – djur överförs aldrig till privatpersoner. Varje förflyttning planeras noggrant med hänsyn till artens och individens behov.

Ungefär en tredjedel av djurarterna på Högholmen är hotade och ingår i Europeiska djurparksföreningen EAZA:s ex situ-bevarandeprogram och uppföljning. Inom dessa program ansvarar en artkoordinator för avel och förflyttningar baserat på stamboksdata, som innehåller detaljerad information om enskilda djur. Koordinatorn, tillsammans med en artskommitté bestående av EAZA-medlemmar, ger rekommendationer om vilka djur som bör föröka sig och var deras avkomma bör placeras. Vissa arter har dessutom en globalt förvaltad stambok.

Att upprätthålla en balanserad populationsstruktur

För att bevara genetisk variation måste det finnas ett tillräckligt antal individer, och populationsstrukturen – inklusive unga, reproduktiva vuxna och äldre djur – måste vara i balans. Eftersom djurparker har begränsat utrymme för varje art måste aveln kontrolleras noggrant.

Reproduktion kan också begränsas genom att hanar och honor hålls åtskilda. För sociala arter kan dock långvarig separation från gruppen orsaka stress. Preventivmetoder, såsom hormonimplantat eller kastrering, kan också användas. Samtidigt kan långvarig hämning av reproduktion leda till minskad fertilitet, vilket kan göra det svårt för djuren att föröka sig normalt i framtiden.

Vanligtvis föds lika många han- och honungar, men hos många sociala arter tolereras endast en reproducerande hane i en grupp. Flera vuxna hanar kan konkurrera om dominans, vilket kan leda till långvarig stress, skador eller till och med dödsfall. Om ingen lämplig placering hittas för en underordnad hane kan avlivning övervägas av djurvälfärdsskäl. För att hantera obalanserade könsfördelningar hålls vissa arter i “ungkarlsgrupper”, där hanar senare kan introduceras i avelsgrupper.

Fortplantning som en del av djurens välfärd

Avel och vård av avkomma är viktiga beteenden för arter som föder upp sina ungar. Detta är särskilt viktigt för arter som lever i familjegrupper och delar på föräldraansvaret. I sådana fall stärker uppfödning av ungar sociala band, och frånvaron av detta beteende kan påverka välbefinnandet negativt.

Även om reproduktion ibland begränsas kan ett fullständigt förhindrande av detta grundläggande beteende hos familjelevande arter orsaka frustration, långvarig stress samt beteendemässiga eller fysiologiska problem. Därför kan djur i vissa fall tillåtas att föröka sig även om ingen omedelbar placering finns för avkomman. Högholmens Djurpark har vissa reservhägn där djur tillfälligt kan hållas i väntan på flytt till en annan djurpark.

I det vilda överlever en stor andel av ungarna inte på grund av predation eller matbrist. I djurparker når däremot i regel alla individer vuxen ålder. Om ett friskt djur måste avlivas på grund av platsbrist kan dess kvarlevor ofta användas som föda till rovdjur eller bidra till vetenskaplig forskning.