Keltanuolimyrkkysammakko

Gulbandad pilgiftsgroda

Dendrobates leucomelas

Giftet som den gulbandade pilgiftsgrodan utsöndrar genom huden är inte speciellt giftigt, till skillnad från giftet hos vissa av dess släktingar. De klara färgerna utgör dock en varningssignal för rovdjur. Grodor som lever i terrarier utvecklar inget gift alls, då de inte får råämnet för giftet från bananflugorna som de har som föda. I naturen äter grodorna bland annat myror, tusenfotingar och spindlar. Grodornas gula och svarta mönster varierar hos varje individ.

Pilgiftsgrodorna har fått sitt namn av att jägare använt deras gift på sina pilar. Man känner till cirka 200 arter av pilgiftsgrodor. De kommer alla från Syd- och Mellanamerika. Ju fler olika pilgiftsgrodor det finns som är anpassade till olika förhållanden, desto större är chansen att åtminstone en del klarar sig när miljön förändras.

Tropiskt hus Amazonia

Utrotningshot

Utbredning

Livsmiljö

sademetsä

Föda

hämähäkit kuoriaiset muurahaiset torakat hyönteiset

Storlek

Keltanuolimyrkkysammakko koko 3–4 cm

Systematik

Ordning: Anura
Familj: Dendrobatidae