
Vikunja
Vicugna vicugna
Den gracila vikunjan är ett lamadjur som anpassat sig till de hårda förhållandena på Andernas sluttningar. Dess undre fram-tänder växer hela tiden. Tänderna slits dock eftersom de bergsväxter som vikunjan äter är mycket grova.
Vikunjorna lever i harem. Flocken är ständigt vaksam. Tack vare god syn upptäcks faror i ett tidigt skede. I en nödsituation flyr vikunjorna springande med utsträckt hals i hastigheter upp till 50 km/h. De kan också försvara sig genom att sparka eller spotta.
Vikunjahanarna bröstar sig för varandra genom att visa de långa brösthåren. Redan under inkatiden förstod man att värdesätta vikunjans fina ull, och den fick endast användas av härskarna och högreståndspersoner. Folket fick nöja sig med guanacons ull, där de mjuka håren blandas med långa och sträva hårstrån.
Bevarande
Före de europeiska invandrarnas ankomst var vikunjan en allmänt förekommande art, men invandrarnas giriga jakt ledde till att stammen minskade kraftigt. På 1950-talet bestod stammen av cirka 400 000 individer, medan det tio år senare endast fanns 6 000. Senare fridlystes arten och handel med den förbjöds. Idag har vikunjastammen småningom börjat återhämta sig.
Man har inte lyckats stoppa tjuvjakten och vikunjorna tävlar med fåren om de fåtaliga betesmarkerna. Dessutom kan klimatförändringen komma att förändra vikunjornas livsmiljö.
Den här arten och individerna som lever i Högholmens djurpark är med i EAZA Ex-situ Programme, EEP, ett skyddsprogram som organiseras av den europeiska djurparksföreningen EAZA.