När man planerar miljöberikning måste man beakta djurartens karaktär och levnadssätt i naturen. Samma slags stimulans passar nämligen inte alla djur. Man kan inte heller använda samma berikningstekniker alltför ofta för samma djur för att den önskade effekten ska bestå. Ofta, men inte alltid, hänger stimulansen ihop med föda och att skaffa den. I sin enklaste form kan berikningsteknikerna handla om aktiveringsleksaker som är bekanta hemifrån – såsom en boll.
Högholmen utvecklar ständigt nya berikningstekniker. Det fås hela tiden ny forskningskunskap om behov som är viktiga med tanke på djurvälfärden och den nya kunskapen används för att planera berikningen. Erfarenheter och idéer delas också internationellt som en del av djurparkernas samarbete.
Berikad utfodring
När födan erbjuds med stimulans, får djuret en möjlighet att använda både sin intelligens och sina muskler för att få tag på födan. Man kan gömma födan i papplådor eller tygsäckar, hänga upp den i ett rep eller ett elastiskt benjirep, gömma den inuti olika stimulansleksaker och placera den högt upp eller överlag på svåråtkomliga ställen.
Rovdjurens jaktinstinkt finns kvar också i djurparker. I naturen består jakten ofta av flera skeden, av vilka ett är att riva bytet. Därför placerar djurskötarna kött till exempel i gräsfyllda jutesäckar som hängs i rep, så att djuret bättre kan slita sönder sin föda. Alla rovdjur jagar inte dagligen, så också i djurparken hör dagar av fasta till deras måltidsrytm. Djurparksdjur får inte matas med levande byten, med undantag av insekter. Många av djuren i de tropiska husen får jaga gräshoppor och gräva efter mjölmaskar på olika ställen.
Sinnesstimulans
Att få vittring på och leta efter bytet är ett av jaktens skeden, och ett spår av blod kan också i djurparken leda rovdjuret födan på spåren. Också dofter är viktiga i kommunikationen mellan djuren. Doftberikning, så som torrströ eller avföring från ett annat djurs inhägnad aktiverar rovdjuren att undersöka sin omgivning. De tycker också om andra starka dofter, såsom olika kryddor eller parfymer, som man kan gömma till exempel i jutesäckar eller sprida över en snögubbe eller trädstam. Också människans dofter kan vara intressanta att undersöka, till exempel doftspår från djurskötarnas händer eller skor.
Utöver dofter kan också djurets andra sinnen utnyttjas när man planerar berikning. För små apor har man prövat på en ljudtunnel där det börjar höras till exempel regnskogsljud när apan går in i tunneln. Djuret kan få möjlighet att om det vill se på olika bilder eller videofilmer, och till och med byta dem genom att trycka på en knapp.
Inredningen i inhägnaderna
En berikad inhägnad är mångsidig och påminner om artens naturliga livsmiljö. För olika djurarter passar olika inhägnader, och därför planeras varje utrymme på Högholmen för att motsvara behoven hos det djur som ska bo där. Djuret måste kunna använda sin inhägnad så att dess arttypiska behov möts så väl som möjligt. Inhägnadens minimistorlek bestäms enligt djurskyddsförordningen, det vill säga enligt artspecifika utrymmesnormer.
När inhägnaden inreds bygger man till exempel skydds- och utkiksplatser. Berikningselement kan vara till exempel klätterträd, viloavsatser, skyddande växtlighet, grottor, ställen att gräva och böka i samt vattenbassänger. Man kan installera borstar som djuret kan klia sig på i inhägnaden. I djurinhägnaderna planeras alltid också gömställen. På Högholmen har djuren möjlighet att dra sig undan för lugn och ro och ur sikte.
Träning
På Högholmen tränar djurskötarna djuren i många saker. Det handlar inte om några cirkuskonster, utan genom att träna djuret får det tillfredsställande sysselsättning och lär sig samtidigt saker som underlättar skötseln. Träningen sker alltid planerat och på ett positivt sätt, så att djuret belönas. Djuret deltar frivilligt i verksamheten och det har alltid möjlighet att avlägsna sig från situationen om det vill. Belöningen är oftast föda.
Träningen är nyttig i vardagen både för djuret och för djurskötaren. Tack vare träningen kan man lätt locka djuret till bakre utrymmen till exempel medan inhägnaden städas eller det placeras ut mat. Ett tränat djur behöver inte alltid sövas ner för mindre vårdåtgärder, och skulle nedsövning behövas är det också mindre stressande. Går djuret frivilligt in i en transportlåda är det betydligt enklare och säkrare för djuret, skötaren och veterinären.
Social berikning
På Högholmen har flockdjur sällskap av flocken, och djur som trivs ensamma får vara i fred, precis som i naturen. Till exempel för lejonet är flockkamraterna viktiga, men de övriga stora kattdjuren på Högholmen trivs ofta bättre utan ständigt sällskap. Också de kommunicerar emellertid sinsemellan med hjälp av ljud- och doftmeddelanden, och interaktionen är viktig också för dem särskilt under brunsttiden. Också skötseln av ungar kan vara en viktig del av det sociala beteendet. Så är det till exempel för berberaporna som tar hand om avkomman tillsammans som en flock.
Interaktion kan också ske mellan olika arter som bor i samma inhägnad. Till exempel kamelerna och krävgasellerna delar inhägnad på Högholmen, eftersom de också i naturen härstammar från samma områden. Också mellan djurskötaren och djuret sker det social växelverkan.